Det är helt galet nu

Mitt upp i allt detta flyttande och farande händer så mycket annat också. En vän står mitt uppe i det som kanske kan bli en skilsmässa, en annan bekant står utan hus när det brann ned i natt. En person dog i branden och han kommer nog att slita med minnen om detta länge, länge... Flera har blivit av med jobben i finanskrisens tecken. Andra sliter med firman när jobben blir färre. När skall det ta slut?

Mina vardagsproblem framstår som en piss i Missisippi i jämförelse. Jag har ont i hjärtat av allt som händer. Jag vet inte hur jag skall trösta, vad jag kan säga. Jag försöker vara där för mina vänner, provar så godt jag kan att lyssna. Jag önskar det fanns något man kan säga som gör att saker ordnar sig. Att allt det onda försvinner. Att tårar torkar och hjärtan blir hela.

Jag har bara lust att skrika, skrika, skrika... och slå sönder nåt. Glas, tallrikar... vad som helst!

Jag har mannen min som tar hand om mig, det är en trygghet. Jag behöver göra vanliga saker när allt detta sker. Jag har varit hos Anna idag och hjälpt henne styla lägenheterna, jag har kört Mona och dekor till Rockefeller och jag har städat källaren med Kent idag. Nu sitter vi i soffan, Kent med ett stort glas vatten och jag med ett glas vin. I morgon skall vi till Sverige för att handla hem lite mat, så till Fredrikstad för att hälsa på bestemor Jenny.

Jag har också bestämt mig för att i morgon skall jag få gå på loppisar och se efter saker till mig själv. När jag hade Sømmelig handlade jag alltid till mina kunder. Allt jag gillade gick ju till butiken. I morgon skall jag bara köpa till mig själv. Det skall bli kul. Men jag är ganska återhållsam nu för tiden. Förr kunde jag fylla upp huset med ting och tang. Men nu är jag mer realistisk. Behöver jag detta? Har jag plats?

Ps, jag har fått min första utbetalning från NAV. Jag har alltså fått lön för första gången på 1,5 år. Hipp hipp!

Nu skall jag sova, i morgon drar vi tidigt.

Kram och var rädda om er själva och dem ni har runt er. Man vet tyvärr aldrig när man måste skiljas åt av en eller annan orsak.

Lägger ut en bild på Access. Hästen jag hade som foderhäst i nästan ett år. Hon var min trygga hamn när jag jobbade med stressig IT. Finns inget bättre än att komma till stallet och ha en varm häst som välkomnar en. Bilden är tagen på vår sista dag tillsammans. Hon blev såld som avelssto och jag har inte sett henne sen dess. Nu längtar jag efter en ridtur i skogen. Tror banne mig jag skall ringa och få låna mig en häst en dag.